*************************************
Hjalmar Larsson, som skulle bli min morfar, var framgångsrik i sin uppvaktning. Inför prästen trolovades Hjalmar och den 18-åriga Signe. Året därpå, 1897, vigdes de.
Skänninge, Östergötland i början av 1900-talet
Skeninge Stadshotell
Den 20 oktober 1897 vigdes Signe och Hjalmar på Skeninge stadshotell. Mormor var 19 år, morfar 25 år. Den unga bruden flyttade från Lunna säteri till sin makes födelsegård, Marstad länsmansgård i Bjälbo. Hjalmar skrev:
Inför giftermålet hade Hjalmar 1896 övertagit Marstad länsmansgård, sitt föräldrahem, för 13.000 kronor och därtill försäkrat föräldrarna, Sven Fredrik Larsson, född 1824 och Clara Sofia, född 1838, om undantagsförmåner, dvs de flyttade upp i husets övervåning och sonen Hjalmar drog försorg om dem på ålderns höst. På den tiden var det självklart att något av barnen i en syskonskara tog hand om de åldrade föräldrarna.
När jag för trettio år sedan besökte Marstad, stod ett rum på övervåningen orört från morfars föräldrars dagar - möblerat som om de skulle komma hem när som helst.
Morfars föräldrar Sven Fredrik Larsson och
Clara Sofia. De fick 13 barn, fem dog i späd ålder.
Min morfar var äldsta sonen.
Marstad länsmansgård omkr år 1900
Morfar skrev 1933, 36 år efter bröllopet:
"I tanke att vi både skulle gå lyckliga öden och år tillmötes, skattade jag mig själv glad och lycklig över att jag kunnat erövra Signe, vilken jag uppriktigt älskade och höll mycket kär. Jag tvivlade dock på att hon älskade mig så tillbaka som hon var älskad av mig. Men i tanke på att jag själv var en nyckter, rättvis, ordningsam och i sedligt avseende ofördärvad man som satte god moral, heder och ära högt och som aldrig förfört en kvinna, trodde jag, att om det fattades något i hennes fulla kärlek och förstående från Signes sida gent emot mig på vår bröllopsdag, skulle jag genom ett exemplariskt levnadssätt och ett kärleksfullt bemötande fullständigt vinna hennes fullaste kärlek och sympati i framtiden. Detta var åtminstone på bröllopsdagen mitt uppriktiga och innersta beslut."
En händelse på bröllopsdagen skulle i all tid förmörka Hjalmars sinne. Han skriver:
"Wår bröllopsdag skulle dock, tack vare Signe, icke sluta utan att lemna kvar en "tagg" i mitt hjärta och min själ! Allting under själva bröllopsdagen förlöpte i glädje och gamman. Tre stycken Prästfamiljer jämte släktingar och vänner voro inbjudna, men Signes äldste farbroder, Anders Johan Carlsson i Appuna och hans fru, bevistade icke vårt bröllop, antagligen av den orsaken att jag inte i ekonomiskt avseeende var god nog åt henne. När bröllopshögtiden var slut på Skenninge Hotell skulle de flesta av gästerna följa oss ut till min egandes gård, Marstad skatte eller Länsmansgård, där nämligen grannar och gynnare, klädt min gård i festskrud och äreport med namntransparang för att emotaga mig och min unga maka. .... Prosten Metzén i Skenninge beordrade sin egen kusk att skjutsa mig och min brud från Stadshotellet i Skenninge och ut till vår gård Marstad efter helt par hästar, heltäckt droska, selar med silverbeslag, ett par stiliga svarta hästar och livréklädd kusk.
Wi hade dock icke hunnit längre än knappast utanför själva stadens gator, förrän jag varseblev att Signe saknade sin brudbukett som jag förärat henne, och som efter den tidens högre penningevärde betingat ett pris av 15:- kronor.
Så fort jag varsnade att hon inte hade brudbuketten med sig, sade jag till henne. War har du din brudbukett? Jösses! Den glömde jag på hotellet. Svarade hon mig. Jag blev härigenom mycket smärtsamt berörd och onda aningar för framtiden intog mitt sinne. Det var ju tråkigt du skulle glömma den, sade jag, du skall tänka att hundratals människor är oss tillmötes därhemma och som vill se bruden och hurra för brudparet, och så ska du stå där tafatt å inte ha ens en brudbukett, va tror du folk ska säga om det? sade jag. Signe svarade. "De var ju tråkigt, men de kan ingen hjälpa. De förstår väl di som kommer och ska si en att en haft en brudbukett.
Så inleddes deras äktenskap.
fortsättning följer ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar