Jag fick lust att sy en bild i liknande färger. Den blev så här!
Jag gillar tagetes .... och Orange!
Tagetes har inte hög status bland odlare, antagligen för att den är lättodlad!. Jag tycker mycket om de varma fina färgerna i gult och orange. Denna lilla ruska växer här just nu.
Jag fick lust att sy en bild i liknande färger. Den blev så här!
Jag fick lust att sy en bild i liknande färger. Den blev så här!
Gråmulet ... då tittar en klematis fram!
I början av sommaren planterade jag en klematis vid verandan på entrésidan. En klematis vill ha skugga vid fötterna och sol på huvudet, gärna litet sand också runt rothalsen. Jag planterade efter alla konstens regler och sedan har jag vattnat och skött om växten litet varje dag.
Just idag, när det är grått, regnigt och småruggigt, behagade den unga skönheten låta sin första blomma slå ut! Jätteroligt med lön för odlarmödan!
Och så gick det några dagar. Och vips! Sex eller sju blommor slog ut.
Å, det är så fint!
Och så gick det några dagar. Och vips! Sex eller sju blommor slog ut.
Å, det är så fint!
Skägglav! Kanske något förbryllande ... men häng kvar!
Du har väl inte missat den innehållsrika siten wikipedia.se?
Jag sökte på "skägglav" eftersom det finns gott om sådan här vid min stuga. Skägglaven är en indikator på miljön eftersom den är känslig för luftföroreningar. Därför är jag jätteglad att det finns stora tofsar av skägglav på träden här vid mitt hus, både på rönnar och björkar. Att man kan äta dem - lavarna! inte träden - efter en rätt omfattande tillredning, visste jag inte tidigare.
Se här:
Skägglavar (Usnea sp. (Parmeliaceae)) är hänglavar som både är vanliga och sällsynta i Sverige. Den vanligaste heter Usnea filipendula och kallas allmänt för vanlig skägglav.
Skägglavar (Usnea sp. (Parmeliaceae)) är hänglavar som både är vanliga och sällsynta i Sverige. Den vanligaste heter Usnea filipendula och kallas allmänt för vanlig skägglav.
Skägglavar är känsliga för luftföroreningar och fungerar därför som indikatorarter.
Föda
Skägglavar innehåller mycket kolhydrater och kan ätas efter urlakning. Ett sätt att tillaga laven är att låta den dra i vatten i 2–48 timmar och därefter koka den i 40 minuter i nytt vatten. För att få bort den bittra smaken så rekommenderas urlakning med asklut:
- Koka upp en del vatten med en del björkaska.
- Låt blandningen dra i två timmar. Sila sedan bort askan.
- Låt laven dra i luten i cirka åtta timmar.
- Skölj laven noggrant tre eller fyra gånger, så att all lut försvinner.
- Koka laven i nytt vatten i cirka 40 minuter.
MIN KOMMENTAR: Man hinner bli väldigt hungrig innan skägglavsmiddagen är klar!
-------------------
Här slutar texten från Wikipedia och jag visar några bilder av träd på min mark här i Leksand.
Till sist: en bild på mumsgoda bär i lunchfilen, garanterat avgasfria Hallon!
Äntligen, "godkända" bilder på mina äldsta barnbarn!
Ni som har "nästan vuxna" barnbarn vet nog att det är viktigt att inte genera dem med att lägga ut "töntiga" och pinsamma bilder på nätet. Förresten, vem vill hamna på bild på en blogg och bara avsky bilden?
Här är en bild på mina äldsta barnbarn som var här i Leksand för några dagar sedan med mamma K, min vackra äldsta dotter! Gissa om mormor är STOLT!
De är två starka och arbetsvilliga killar som gärna vill göra något rejält. Jag räddade huset från rivning .Puh!
Det blev istället röjning av träd och buskar på en del av tomten.Och resultatet visade sig ganska snart i en ordentlig hög köksved i ladan. Tack för det!
Agnes och ett smultronstrå
Agnes, mitt minsta barnbarn, har lärt sig sitta. Tänk vad bra att kunna det när man blir erbjuden nyplockade smultron på mormors gräsmatta i Leksand!
Vi hade roligt. Jag sjöng Imse vimse spindel men Agnes hade inte riktigt lärt sig hur man rör armarna. Så det blev litet stelt. Och storasystrarna skrattade!
Nytta och nöje en helg i juli!
Denna helg deltar jag i en rolig kurs i Gärdsgårdsstängning!
Traditionen att inhägna mark med gärdsgård är tusenårig. Genom att stängsla kring gårdstun och grödor höll man boskapen utanför, dvs man "stängde in" marken. I senare tid har gärdsgården istället använts för att stänga inne djuren.
På bara tre dagar byggde vi 63 meter. En gärdsgård byggs av granstörar, de stående är 2,5 meter långa och de liggande gärna 4,5 meter, och de binds samman med vidjor av gran. Det var nog det svåraste, att dela en grantopp i två slanor. Det gick åt många grantoppar som hämtats på hyggen där de lämnats kvar efter avverkningen.
Nu vill jag sätta upp en gärdsgård vid min dalastuga i vackra Leksand!
Traditionen att inhägna mark med gärdsgård är tusenårig. Genom att stängsla kring gårdstun och grödor höll man boskapen utanför, dvs man "stängde in" marken. I senare tid har gärdsgården istället använts för att stänga inne djuren.
På bara tre dagar byggde vi 63 meter. En gärdsgård byggs av granstörar, de stående är 2,5 meter långa och de liggande gärna 4,5 meter, och de binds samman med vidjor av gran. Det var nog det svåraste, att dela en grantopp i två slanor. Det gick åt många grantoppar som hämtats på hyggen där de lämnats kvar efter avverkningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)