Östergötland - om min mormor Signe Matilda

På min mammas sida kommer släkten från Bjälbo, Klockrike och Appuna i Östergötland. Mamma hade sju syskon i livet. De hade en ganska livlig kontakt som vuxna, om än inte alltid harmonisk. Händelser under uppväxtåren hade påverkat dem alla och gav nog anledning till en del motsättningar och kanske litet avundsjuka. Det var dessutom 20 års åldersskillnad mellan den äldsta och den yngsta. Min mamma var född 1919,  äldsta systern Dagmar 1899.

Ett av syskonen, de var från början sju flickor och två pojkar, bodde hela livet med sin familj i Östergötland. De andra blev allteftersom bosatta i Stockholm. En syster dog ung.

Sommaren 2009 besökte jag tillsammans med Stefan den fagra östgötabygden: Klockrike där min mormor föddes och Bjälbo, min morfars födelsebygd. Vi var också i Appuna där morfar och mormor bodde som gifta och där min mamma tillbringade några barndomsår.

Jag hade förberett mig genom att söka så mycket information som möjligt för att besöket skulle bli givande. Morfar var en riktig skrivkarl, han antecknade och noterade om väder och vind, om skörd och jordinnehav och beställde utdrag över släktkedjor från pastorsexpeditionen. Många skrivelser och buntvis med brev fanns bevarade efter honom och kom i min ägo när mamma dog för 12 år sedan.

Jag fann en sammanställning från landsarkivet i Vadstena där släkten uppräknas ner till Jöns Larsson, född i Gränna 1762, brukare i Marstad, Bjälbo. Jöns Larssons son Lars, född 1796 i Marstad, blev sedermera min morfars farfar. Hans yngre bror Carl blev min mormors farfar. Därmed kom mina morföräldrar att bli sysslingar.


Tjärorps Norrgård

Min mormor Signe Matilda Carlsson föddes 24 februari 1878 i Tjärorps Norrgård, Klockrike.
Mormors föräldrar var Lars Wilhelm Carlsson, född 1845 i Allhelgona och Hilma Josefina Fredriksdotter, född 1855 i Tjärorps Norrgård. Sommaren 1874 gifte sig Lars Wilhelm och Hilma och hon flyttade då till Lunna säteri där makens släkt bodde och arrenderade. Första barnet Karl Albin föddes i november 1875 men blev bara tre veckor gammal. 1876 flyttade makarna till hustruns fädernegård i Klockrike där min mormor föddes 1878.

När mormor var fyra månader dog hennes pappa bara 33 år gammal. Dödsorsaken var hjärninflammation. Mormors mamma var 23 år. På gården bodde förutom familjen också sex drängar och fyra pigor. Många händers arbete behövdes för arbetet på en gård.

Det var ett hårt slag för Hilma när hennes make dog. Hon var föräldralös sedan hon var tio år - föräldrarna dog med tre dagars mellanrum 1865 och hennes bror Karl Oskar var fem. De placerades som fosterbarn i olika gårdar, inte tillsammans. Hilma bodde hos tre olika familjer på kort tid. Hennes bror dog i sitt fosterhem när han var 14 år.

En hjälp för Hilma efter makens död blev en vän från ungdomen, Frans Theodor Rosén, som var född i Klockrike 1851, son till en skräddare. Han flyttade 1878 från Östhammar till Hilma på Tjärorps Norrgård. Följande år lämnade Hilma, (mormor) Signe och Frans gården och flyttade till Stockholm. I oktober 1879 vigdes Hilma och Frans i Adolf Fredriks församling i Stockholm.

Teodor var provisor. En sådan ansvarade på ett apotek för personalens kompetens och ersatte apotekaren vid dennes frånvaro. Teodor utbildade sig senare till tandläkare med mottagning på Almlövsgatan bakom Dramaten i Stockholm. Enligt min släkt bekostades tandläkarutbildningen av Signes farsarv.

I april 1882 födde Hilma en dotter, Betty, min mormors halvsyster. När jag var barn pratade mamma ibland om "moster Betty i Saltsjöbaden". Jag visste inte vem det var.

1886 dog Hilma bara 31 år gammal. Mormor var 8 år och lillasyster Betty 4. Änklingen Teodor gifte om sig samma år. 1890 bosatte han sig med sin nya familj i Malmö.

Jag vet inte om mormor bodde med sin mammas man och hans familj  i Malmö. Troligen var det så. Hon var ju ändå bara 12 år.

1895 var mormor 17 år. Då flyttade hon tillbaka till hembygden, till sin pappas yngre bror Erik Alfrid på Lunna säteri. Där hade hennes mamma bott efter giftermålet 1874.



När jag växte upp hörde jag ibland talas om Lunna. Det var något speciellt med platsen, det förstod jag. Men jag visste inte var det låg. På den tiden var barn inte så frågvisa. Däremot snappade de upp både ett och annat. Det är väl därför jag har så mycket minnen att hämta fram och bygga vidare på.

Vid 17 års ålder flyttade min mormor, som jag nämnt, till Lunna säteri. Min mormors farbror arrenderade gården och köpte den 1897 för 65.000 kronor. Där bodde även mormors farföräldrar, Carl Jönsson (född 1808) och Johanna Andersdotter (född 1813). Jag tror att det var en lycklig tid i mormors liv: att äntligen få vara tillsammans med de sina.


Lunna var en präktig gård, omgiven av två flyglar och uppförd på 1640-talet. I trädgården fanns en damm. Under Erik Alfrids tid bestod djurbesättningen av ett tiotal arbetshästar, 60 kor och kvigor, 14 tjurar, 14 tjurkavlar. Kreatursstammen ansågs vara bland de bästa på orten. Maskiner av alla slag fanns också: två självbindare, två självavläggare, två slåttermaskiner, en hövändare, tre hästräfsor, två radsåningsmaskiner. Inredningen i bostaden var av hög klass. Det var en rejäl östgötagård.


En ung man, Albert Hjalmar Larsson från Marstad länsmansgård, gjorde sig allt oftare ärende till Lunna. Hans farfars bror med hustru bodde ju på gården hos sin son. De var gamla och ville nog höra litet vad som timat i bygden. Och Hjalmar ville gärna träffa den väna Signe Matilda Carlsson som flyttat in hos sin farbror och sina farföräldrar. Han visste att hennes föräldrar var döda. Sorgligt! Hon var ju dessutom hans syssling! Hjalmar gick i giftastankar.

Min blivande morfar, Albert Hjalmar Larsson

--------------------------------------------------------------------------------------------

fortsättning följer ...

Inga kommentarer: