Att bo 25 mil från barnbarnen innebär att man ses alldeles för sällan ...

Därför var det så roligt när Stefan och jag överraskade alla och kom ner till Stockholm helt oväntat i helgen.
Att fånga alla fyra döttrarna och de sju barnbarnen på en och samma bild är unikt.

Från Insjöpålle till Skansenpålle!

Vi har många som har varit på Skansen med barn och barnbarn. Då gick man till Lill-Skansen för att lämna barnets napp och klappa de söta kattungarna. Så var det när mina flickor var små.

Nu går mina döttrar dit med sina barn. Här sitter fem av barnbarnen. Fyra är glada och bekväma. De har suttit här förr. Men lilla A som bara är 8,5 månad vill inte vara med. Gulliga lilla A! Det kommer att vara roligt nästa gång. Puss från mormor!

Äntligen, "godkända" bilder på mina äldsta barnbarn!

Ni som har "nästan vuxna" barnbarn vet nog att det är viktigt att inte genera dem med att lägga ut "töntiga" och pinsamma bilder på nätet. Förresten, vem vill hamna på bild på en blogg och bara avsky bilden?

Här är en bild på mina äldsta barnbarn som var här i Leksand för några dagar sedan med mamma K, min vackra äldsta dotter! Gissa om mormor är STOLT!

De är två starka och arbetsvilliga killar som gärna vill göra något rejält. Jag räddade huset från rivning .Puh!

Det blev istället röjning av träd och buskar på en del av tomten.Och resultatet visade sig ganska snart i en ordentlig hög köksved i ladan. Tack för det! 

Agnes och ett smultronstrå

Agnes, mitt minsta barnbarn, har lärt sig sitta. Tänk vad bra att kunna det när man blir erbjuden nyplockade smultron på mormors gräsmatta i Leksand!

Vi hade roligt. Jag sjöng Imse vimse spindel men Agnes hade inte riktigt lärt sig hur man rör armarna. Så det blev litet stelt. Och storasystrarna skrattade!

Sommarlov ... och soligt väder!

Fanny, Agnes och Elvira, tre av mina sju barnbarn!

Claras docka

När mitt lilla barnbarn Clara skulle fylla två år, sydde jag en docka i present. För många år sedan gick jag på en kurs i sömnad av Waldorfdockor - det var mycket populärt på 1970-talet. Efter den kursen sydde jag dockor till mina döttrar.

Clara är dockans mamma

Nu var det dags att damma av kunskaperna, som fanns kvar någonstans i huvudet och handlaget. Det var verkligen roligt att sy. Jag lyckades få tag i fårull hos en vän i Leksand, Kersti, som har en fårbesättning. Hon hade en säck ull som skulle slängas, stående i ladan. Efterfrågan på ull var noll, berättade hon. Jag fick med mig säcken, plockade ut riktigt fina tussar och tvättade dem i ljummet såpvatten. Efter att ullen torkat, kardade jag den och den var klar att använda. Så började jag sy ... och så här blev resultatet.

SMÅ SÖTNOSAR

När jag fick den här bilden med mina barnbarn Clara och Arvid blev jag så glad. De är så fina. Se bara på Claras milda blick när hon så ömt håller om sin lillebror som bara är tre månader. Clara är tre år och tre månader gammal. Det är hösten 2008. Alla som har varit med om att fotografera småttingar vet att det kan vara knepigt. Det finns en hemlighet bakom idyllen. Clara tänker på glassen hon ska få om hon är en duktig storasyster.

Barn växer så fort. De här bilderna är tagna ett år senare, hösten 2009.

AGNES ett litet underverk

Lilla Agnes är snart två veckor gammal. Hon sover och sover och sover, och äter, och sover och sover. En trygg liten bebi som är omgiven av en familj som älskar henne.

Storasystrarna Fanny och Elvira finns alltid till hands (när de inte är i skolan eller förskolan). Titta här på bilden hur bra Agnes har det. Det är pappa Mikkel som är fotografen.

Agnes storebror heter Rasmus. Här får Agnes en puss.

Mörka sköna November

Alla tycker illa om november. Men inte jag!
Det är härligt att tända ljus och lampor när det mörknar ute.

Jag insåg idag att det är en månad ...prick .... till julafton. Alltså hög tid att inhandla hyacinter och amaryllis. Full fart till Plantagen. Det var halva priset på amaryllislökar, så jag köpte tre. De tittar upp till Trettonhelgen!
Tio hyacinter, blå, vita och rosa, blev det också. De blommar och doftar säkert till jul.

I förrgår, den 22 november, blev jag mormor för sjunde gången. Då föddes Agnes. Hon har rött hårfjun och pyttesmå händer. Här träffas vi för första gången. Välkommen Agnes!