Mer inspiration!

Häromdagen fanns en annons i Leksandsbladet om STICK IN på GUNGA DIN!
Gunga Din, butiken i Gamla Stan och dessförinnan i Gamla Enskede!!! Dit cyklade jag i början på 1960-talet för att titta på garner, kunde bara drömma om att köpa som fattig gymnasist. Finns Gunga Din nu i Leksand?

Ja, faktiskt! Inger Fredholm driver numera sitt företag på en gård i Häradsbygden i Leksand där hon också bor. Dit åkte jag och fick tillsammans med andra garntokiga kvinnor höra Inger och hennes inspirerande medarbetare Ebba berätta och visa garner och uppstickade modeller. Att åka därifrån utan några härvor ullgarn var nästintill omöjligt!

Rött är sött, gult är fult ....

grönt är skönt, blått är flott. En ramsa jag minns från när jag var liten...! Den gav idén till en lappbild, som inte är riktigt färdig men nästan. Baksida fattas!

Jag gillar tagetes .... och Orange!

Tagetes har inte hög status bland odlare, antagligen för att den är lättodlad!. Jag tycker mycket om de varma fina färgerna i gult och orange. Denna lilla ruska växer här just nu.

Jag fick lust att sy en bild i liknande färger. Den blev så här!

Det har varit många katter och hus på bloggen, nu kommer litet textilt!

En av mina minsta älsklingar, faktiskt den minsta, ska få ett litet täcke. Så här ser det ut i början.

Agnes tröja eller Garnet som försvann

De senaste veckorna har jag stickat och stickat. Lilla Agnes, 2 månader, ska få en tröja, tänkte jag. När bakstycket och de två framstyckena var klara, försvann det grå garnet!
Det finns en filur här i hemmet som jag starkt misstänkte.
Katten Rufsen!

Men inte svarade han när jag frågade var nystanet tagit vägen. Så jag tog ett annat garn, ett lila, och stickade ärmarna. När de var klara dök det grå garnet upp - i mitt arbetsrum bakom en hög böcker.

Det lilla spännet hade jag sedan tidigare. Jag lade de två delarna i en skål på stora bordet. På natten tänkte jag ...jag borde inte ha lagt dem där, tänk om katten tar dem...
Nästa morgon var den ena delen av spännet borta ur skålen. Skäligen misstänkt: Rufsen!

Jag skrev upp på inköpslappen att jag skulle köpa ett nytt spänne ... men just när jag skulle ge mig av, klev jag på något hårt på mattan. Det var spännet!

Så här ser tröjan ut färdig:

Vackra klassiska mönster

Det är spännande att hitta vackra tyg- och tapetmönster. Mönstren på bilden är skapade av den brittiske konstnären William Morris. Han var engagerad i Arts&Craftrörelsen och inspirerade bland andra Karin och Carl Larsson när de inredde sitt hem i Sundborn i Dalarna.

Bilderna hittade jag i tidskriften Gård&Torp  http://www.gardochtorp.se/

I tidningens arkiv finns en artikel om trasmattor som jag skrev för något år sedan. Länken finns här:

 http://www.gardochtorp.se/mattor-for-slott-och-koja.aspx?article=5015

Claras docka

När mitt lilla barnbarn Clara skulle fylla två år, sydde jag en docka i present. För många år sedan gick jag på en kurs i sömnad av Waldorfdockor - det var mycket populärt på 1970-talet. Efter den kursen sydde jag dockor till mina döttrar.

Clara är dockans mamma

Nu var det dags att damma av kunskaperna, som fanns kvar någonstans i huvudet och handlaget. Det var verkligen roligt att sy. Jag lyckades få tag i fårull hos en vän i Leksand, Kersti, som har en fårbesättning. Hon hade en säck ull som skulle slängas, stående i ladan. Efterfrågan på ull var noll, berättade hon. Jag fick med mig säcken, plockade ut riktigt fina tussar och tvättade dem i ljummet såpvatten. Efter att ullen torkat, kardade jag den och den var klar att använda. Så började jag sy ... och så här blev resultatet.

Tyger - en passion!

Numera kan jag faktiskt gå förbi ett vackert tyg utan att köpa det. Jag har, vis av ålder, insett att jag har tyger så det räcker och blir över. Jag vet inte hur många barnbarn jag skulle behöva få för att få användning för alla tyger jag redan har.

Jag tycker mycket om att sy i glada färger. Det syns också i min nystädade hylla.

Förra hösten berättade min yngsta dotter Lovisa att hon och hennes älskling Daniel skulle gifta sig i juni 2009. Jag ville sy ett täcke som gåva och undrade vilka färger de skulle vilja ha.  Den sparsmakade dottern svarade "olika vita toner"----!

Det tog flera månader innan jag hade hämtat mig. Men i början av maj började jag sy. Jag sydde i veckor, ibland var det rätt segt (och blekt) men så småningom blev jag riktigt nöjd. Det såg ut att bli ett vackert och vilsamt överkast, inte så sprakande som brukligt. Jag tror att det nu pryder Lovisas och Daniels hem i Augsburg i Tyskland. Kram mina älsklingar!

Om du har 990 tygrutor i rosa vitt och grått ...

kan det bli ett täcke som ser ut så här!

Gamla tyger = Minnen!

När mina flickor var små, stickade och sydde jag kläder både till dem och till deras dockor. Inte kunde jag sedan slänga garn eller tygbitar som blivit över. 1984 bodde familjen i USA en tid och där gick jag på kurs och lärde mig sy lapptäcken. Det blev början till en ganska omfattande "produktion".

Nu har jag plockat fram några fina tyger för att börja sy ett litet täcke till nyfödda Agnes.