Västmanland, min släkthistoria

Vinter vid Tärna kyrka, Västmanland

När jag var i trettioårsåldern började jag intressera mig för min släkts historia. Som barn träffade jag ofta farmor och farfar, Elna och Enoc, som bodde nära oss i Stockholm. De talade gärna om vänner och platser i Västmanland och besökte varje år födelsebygden, men jag kände inte till varifrån de kom.

1981 åkte jag tillsammans med pappa och min minsta dotter Lovisa, knappt ett år gammal, till Tärna i Västmanland. Tärna ligger ungefär 1,5 mil söder om Sala.

Farmor med sina föräldrar och sin bror Emil trol 1902

Min farmor Elna Victoria Ahlin föddes den 31 juli 1896  i Skommartorpet i Tärna. Stugan låg på Norr Hovberga gård, där farmors föräldrar Per August och Johanna Ahlin arbetade. Till Skommartorpet hörde sex tunnland åker och ett tunnland skog.

Farmor fick tidigt börja arbeta, först i hemmet och på gården i Hovberga. När hon var femton år fick hon tjänst som piga i Aldersbo med en lön på 125 kr om året. Från hösten 1912 arbetade hon i Käpplinge och i oktober 1913 började hon arbeta på Hollstensbo gård med en lön på 250 kr om året.

Hollstensbo gård

I Hollstensbo mötte hon den jämnårige Enoc som var dräng på gården. Han var född i en liten stuga på gårdens marker och hans föräldrar arbetade också på gården. Enoc uppvaktade den söta Elna med kärleksbrev och små kort.

Detta kort sände Enoc en jul, försiktigtvis endast med sina initialer som avsändare.

Rosen är broderad och i hörnen glittrar silverprickar.

Men Elna, som kom från ett strängt religiöst hem, ville inte fortsätta bekantskapen eftersom Enoc vid några tillfällen hade visat sig vara begiven på starka drycker. Så upptäckte hon hösten 1914 till sin förfäran att hon väntade barn.

Min pappa Eric föddes den 13 juni 1915 i Skommartorpet. Då var farmor knappt 19 år.
I kyrkböckerna står min pappa upptagen som "oäkta". Han växte upp med sin mamma och sina morföräldrar.

Eric, 1 år

Hösten 1917 dog farmors 18-årige bror Emil i lungsot och några månader senare avled hennes far vid 64 års ålder av hjärt- och njursjukdom. Vid arvskiftet värderades Skommartorpet till 7000 kr. I kontanter fanns 249 kr och 47 öre. En häst, tre kor och en kviga värderades till 2500 kronor. Hälften av tillgångarna ärvdes av Elna. Den andra halvan av hennes mor.

Den 13 juni 1918 övertog Elna genom köp hela Skommartorpet. Det var nog en lättnad för modern Johanna att litet kunna släppa de ekonomiska bekymren för huset. Den dagen fyllde lilla Eric, min pappa, 3 år.

Här är pappa vid Skommartorpet, stugan där han föddes.

Elna och Enoc fortsatte att träffas. Inför Magistraten i Sala vigdes de  den 6 juli 1918. Båda var 22 år. I oktober 1919 föddes dottern Viola och 1921 kom Mary till världen. Stugan började bli trång. Ännu en liten väntades hösten 1922.

Min pappa med sin lillasyster Viola "Vivi"

Vid en auktion den 3 juli 1922 lade Enoc högsta budet, 1 500 kronor på en nytt hem för familjen. Därmed blev han ägare till "lägenheten Westerbo i Simtuna socken innehållande 2 tunnland areal med därå uppförda hus".

I oktober föddes fjärde barnet, sonen Ivan.

Västerbo, Simtuna

Så flyttade fyrabarnsfamiljen till Västerbo. På min pappas teckning ur minnet av den lilla gården i Västerbo kan jag se att familjen höll en ko samt gris, höns och gäss.  Intill svinstian låg ett utedass med två platser. Ett äppelträd fanns och trädgårdsland med potatis och grönsaker. Jag är säker på att det också fanns blomrabatter. Både Enoc och Elna tyckte mycket om blommor. Som barn minns jag att farfar alltid ville visa rosorna i trädgården medan farmor var stolt över de vackra amaryllisblommorna på verandan.

Pappa började i andra klass i Storbo småskola i mars 1923. Frånvaro noterades i betygsboken. Han var aldrig borta från skolan p g a brist på kläder eller skor. Däremot anges Naturhinder som skäl för frånvaro vid några tillfällen, sannolikt handlade det om snöhinder, kanske var det ändå brist på ordentliga skor som var skäl till frånvaron.

Pappa står till vänster bredvid lärarinnan, Gärda Nilson.

Pappas betyg från andra till femte klass.

Familjen utökades under åren i Västerbo med två pojkar, Allan föddes i juli 1924 och Ingvar i december 1925. Blott 29 år gamla hade Enoc och Elna sex barn att dra försorg om.

Funderingar väcktes hos dem: "hur ska framtiden bli för oss och våra barn? Ett särskilt bekymmer var att lilla Allan var född döv. Hur skulle hans liv bli? Manilla dövstumsskola (som den hette) låg i Stockholm.

Under lång tid var Elna ensam med barnen. Enoc hade fått arbete i Tingsryd i Småland.

Men även Elna bidrog till försörjningen. Hon hade fått eller kanske köpt en lådkamera. Med sin kamera cyklade hon runt i trakten och fotograferade brudpar och dopbarn, jubilarer och annat som var värt att föreviga. Bilden här av de sex barnen har hon säkert fotograferat. Året var 1928.

Barnen är från vänster Viola, Allan, Ivan och Mary.

Äldsta pojken Eric, min pappa, har minstingen Ingvar i knät.