Om du älskar katter .... njut!

Ett drygt halvår efter att min katt Svante dog, han var då 11 år gammal, började jag titta litet på nätet efter en kattunge. Jag har haft katt sedan jag var tio år. För mig är det något speciellt med den stolta frihetsälskande katten.

Det fanns många katter att välja bland. Jag fastnade för en annons från Borlänge och ringde numret i annonsen. Så åkte jag och träffade kattungarna, kattmamman och hela den glada familjen med tre barn, två hundar och naturligtvis ett antal katter.

Här fanns Rufsen, fast han hette Vitnos då. Jag fick hämta honom i början av augusti. Först fick han ett stiligt namn, Rufus. Numera är han RUFSEN! Världens snällaste, underbaraste, busigaste, mjukaste lilla sötnos!
Efter bara några dagar i stan åkte vi till sommarhuset i Leksand. Det var roligt att se när Rufsen så försiktigt vågade sig ut på gräset. Ibland var det vått av dagg på morgnarna, usch så otäckt! Ibland var det farliga "kryp" i gräset. Men snart hade han fångat sin första slända. Sedan blev reviret större och större, ibland var matte orolig "har han sprungit ner till vägen?". Men allt gick bra. Och på kvällarna var han trött och nöjd i soffan bredvid matte.

Nu har Rufsen hunnit bli sju månader. Han är en stor, snäll och stilig katt, som bara äter torrfoder - aldrig burkmat - som älskar att leka och har flyttat fram positionerna: han betraktar mattes säng som sin. Tur att jag inte är allergisk!